Får får får? Nej...

Vad man får och inte får göra

Även om du kanske godkänner tanken bakom upphovsmannarätt, kan det vara råddigt ibland. Man känner sig inte som någon större bov, bara för att man kör 50 notblad ut ur kopieringsmaskinen. Men det var alltså inte tillåtet.

Och även om det kanske är en enkel lösning att gå till en bokhandel och beställa 50 sånböcker för att få ett tillräckligt antal av den sång du behöver, kanske det inte är ekonomiskt i längden. Dessutom kan det leda till en tjock bunt med all världens sångböcker till sist. Eller en ensidig repertoar om du väljer allt ur samma sångbok.

I denna artikel försöker vi därför sammanfatta så enkelt som möjligt, var gränsen går. Vad som är tillåtet, och vad som inte är det.

Förbjudet

Det är enklast att tänka sig så att allt kopierande som inte är tillåtet är förbjudet. Vad som är tillåtet kommer vi till senare.

Uppföranden

Det är kanske också värt att nämna att också uppförandet av sånger är förbjudet. Det vill säga utan att upphovsmännen får sin del, precis som med kopieringen. I praktiken fungerar detta så, att i samband med en konsert eller inspelning rapporterar man framförda sånger till Teosto, som sedan skickar räkning i efterhand. Teosto förmedlar sedan arvoden vidare till varje upphovsman - på en ganska statistisk basis, men ändå.

Kopiering för eget bruk

Du har kanske hört att kopiering för "eget bruk" är tillåtet i Finland. Detta är i och för sig sant, men det är bra att komma ihåg att detta inte alls har att göra med körsång. En kör som förening eller dylikt har ingenting att göra med eget bruk.

Tillåtet

Köp

Med Teostos modell i bakhuvudet, kan vi gå tillbaka till notbladen. På motsvarande sätt är det tillåtet att köpa noter och sångböcker i en bokhandel eller dylik. Förläggaren som publicerat boken sköter på motsvarande sätt om att varje upphovsman får sin del av försäljningen.

En "bruks"kopia

Vidare är det tillåtet att ta en kopia av ett original som man själv äger. Tanken bakom detta är att du inte behöver stå ute i slaskväder och sjunga ur dom dyra originalnoterna, utan har dom "på det torra" i bokhyllan. Eller, som ofta är fallet, vill man vid framföranden ha noterna löst för att kunna placera dem i rätt ordning i en svart pärm, och inte behöva bläddra upp dom under konserten.

Men märk att detta gäller bara en kopia per original. Det betyder alltså att du fortfarande behöver lika många original som du har sångare i din kör. Så det är mest fråga om en praktisk sak, inte ett sätt att producera mera noter.

Kopiera OCH betala

Men varför köpa en hel sångbok (eller i vårt fall närmare femtio böcker), bara för att du vill skaffa en enda sång på laglig väg. Finns det enklare sätt?

Om du vet vilken sångbok din sång finns med i, varför inte ta kontakt direkt med förläggaren, och förhandla om att få köpa endast den sång du är intresserad om? Om du inte vet vilken förläggare som äger upphovsrätten till din sång, eller marknadsför den, kan du försöka ta reda på det via Teosto och Musikförläggarna eller söka i Musica-databasen.

Men lyckas inte det, finns det ett ännu enklare sätt. Du har kanske trott att Kopiosto är din värsta fiende. Det är deras fel, att du inte längre fritt kan kopiera notbladen som förr. Men egentligen är det precis tvärtom. Kopiosto kan nämligen ge dig tillstånd att kopiera noter. Naturligtvis kostar det, men det är lagligt. Du meddelar bara sångens titel, kompositör, författare, betalar och Kopiosto tar sedan hand om resten. Och för dig är det bara att börja sjunga.

Låna

Det är naturligtvis tillåtet att låna noter av varandra. Och då menar jag faktiskt att du lånar originalet - inte det lånande som i verklighet är kopierande. Vem som äger notbladet är alltså inte viktigt, det är kopierandet, det vill säga tryckandet, som upphovsmannarätten riktar sig till.

Tyvärr så har bibliotek sällan så många exemplar att det skulle räcka till en hel kör. Men en annan kör kanske kan låna sådana noter som de inte använder just nu. Och därför har vi Notkartoteket!

Fritt fram - nästan

Det finns faktiskt saker här i världen som är både gratis och tillåtna. Upphovsmannarätten för musikverk är bara i kraft tills 70 år efter upphovsmannens död (eller allas död, i fall av flere upphovsmän). Därefter får vem som helst kopiera och framföra sångerna.

Och många traditionella liksom också sakrala sånger saknar ofta upphovsman helt och hållet. Sådana sånger är också allmän egendom.

Då det är fråga om noter, måste man komma ihåg att även förläggaren äger upphovsmannarätten till den sångbok som de publicerat. Därför kan man inte fritt kopiera sidor ur en sångbok, även om själva sångens upphovsmannarätt skulle ha gått ut.

Däremot är det tillåtet att själv skriva noterna och kanske även ett nytt arrangemang till en sådan sång. Och då kan du både kopiera och framföra sången så mycket du vill.

I princip kan det också hända att en upphovsman som fortfarande är fullkomligt levande, helt enkelt skänker sitt verk till allmän egendom, det vill säga avsäger sig rätten att förtjäna på sin musik. Detta är fullt möjligt, och händer ibland - mest med mindre kända tonsättare - men kom ihåg att det är alltid ditt ansvar att ta reda på detta. Samma gäller om du tror att upphovsmannarätten för en sång har gått ut, det räcker inte med att tro, du måste veta.


Läs mera om upphovsmannarätt och att skaffa noter på laglig väg: